Okategoriserade

Likvärdig förskola?

Profilbild för signetonerPublicerad av

I mitten av juni publicerades Betänkande av Utredningen om en likvärdig förskola av god kvalitet med obligatorisk språkförskola (SOU 2026:37). Utredningen föreslår lagstadgat maxtak för barngruppernas storlek och anser att obligatorisk förskola för vissa barn inte kan anses utgöra en genomförbar åtgärd.

Jag vill lyfta och kommentera några saker ur betänkandet, som omfattar över 400 sidor, så håll i hatten, det blir ett långt inlägg.

Om du vill hoppa direkt till en specifik rubrik:

Hur kan likvärdighet och kvalitet stärkas?

Maxtak och personaltäthet

Svenska språket stärks i förskolan

Obligatorisk förskola för vissa barn?

Vad händer nu?

Bakgrund

Regeringens särskilda utredare Eva Broström har bland annat haft i uppgift att undersöka förutsättningarna för införandet av obligatorisk språkförskola för vissa barn och titta närmare på vad som krävs för att Sverige ska ha en likvärdig förskola av god kvalitet.

 I utredningen har ett stort antal sakkunniga och experter medverkat, bland annat representanter för Sveriges skolledare, Skolinspektionen, Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Sveriges Lärare, SKR, och Diskrimineringsombudsmannen. Utredaren har därutöver inhämtat synpunkter från ett stort ett antal forskare (bland annat mig).

Broström konstaterar att förskolan kan göra skillnad, men bara om den håller god kvalitet. Hon hänvisar också till skandinavisk forskning som visar att en förskola med låg kvalitet till och med kan vara kontraproduktiv. Det nationella fokuset för förskolan har historiskt sett legat på att bygga ut förskolan för att öka tillgången på förskoleplatser och på subventionerade avgifter. Att skapa förutsättningar för kvalitet har varit lågt prioriterat. Förskolans läroplan har fått flera mål över tid och det utökade pedagogiska uppdraget har inte motsvarats av förstärkta resurser och högre andel förskollärare.

Hur kan likvärdighet och kvalitet stärkas?

Samtidigt som svensk förskola länge har haft gott rykte internationellt för sin höga kvalitet, så framgår det inte i skollagen eller i förskolans läroplan vad som kännetecknar god kvalitet i praktiken. Det är inte tydligt hur kvalitet ska mätas och följas upp. I förskolans systematiska kvalitetsarbete saknas ofta aspekter av i vilken mån utbildningen har lett till utvecklade färdigheter och kunskaper hos barnen. Riksrevisionen riktade 2025 kritik mot Skolverket och Skolinspektionen för bristande arbete med uppföljning av förskolans kvalitet.

Utredningen poängterar att strukturkvalitet (t ex barngruppens storlek, personaltäthet och personalens kompetens) visserligen är en nödvändig förutsättning för hög processkvalitet (t ex interaktion mellan barn och vuxna, pedagogiska strategier och barns delaktighet), men att hög strukturkvalitet i sig inte är tillräcklig. Det är helt avgörande hur resurserna används.

Stärka vetenskaplig grund

I utredningen konstateras att förskoleforskning i Sverige ofta genomförs i mindre kvalitativa studier inom olika forskningsmiljöer, vilket gör det svårt att få en sammanhållen kunskapsbas och en nationell överblick. Förskolan hamnar ofta i skymundan när det gäller forskningsfinansiering. Utredningen föreslår att regeringen ger Skolforskningsinstitutet i uppdrag att under minst fem år samordna och finansiera tvärsektoriell forskning, inklusive longitudinella studier, om svensk förskola i syfte att främja kvalitet och likvärdighet. Uppdraget föreslås inte begränsas till praktiknära forskning. Skolforskningsinstitutet föreslås också att arbeta med att göra forskningsresultat tillgängliga för både beslutsfattare och yrkesverksamma i förskolan. Här nämns också att det finns befintliga metoder för språkstärkande arbete i förskolan men att dessa ännu inte är tillräckligt kända och etablerade.

Eftersom det saknas tydlig vägledning om hur förskolor kan främja god kvalitet, föreslår utredningen att Skolverket ska ta fram ett stödmaterial som beskriver vad god kvalitet i förskolan är och hur den kan utvecklas, upprätthållas och mätas.

Kommentar: Förslaget kring att stärka förskoleforskning och att främja storskaliga, tvärvetenskapliga studier är givetvis välkommet för oss som forskar om förskolan. Om Skolforskningsinstitutet dessutom får ett bredare uppdrag kring att tillgängliggöra forskning för yrkesverksamma skulle det kunna innebära ett verkligt lyft för en svensk förskola på vetenskaplig grund.

Nationell strategi för kompetensförsörjning

Sedan utredningen startade, har många inom förskolevärlden hoppats på att betänkandet skulle innehålla förslag på krav avseende förskollärartäthet. Eftersom det i nuläget råder brist på förskollärare bedömer utredaren att det inte är möjligt. Skolverkets prognos visar dessutom att det kommer att behövas ungefär 10 000 fler behöriga förskollärare 2038 för att upprätthålla nuvarande nivå. Istället föreslås regeringen tillsätta en statlig utredning för att utarbeta en nationell strategi för hur förskolans kompetensförsörjning kan säkras på ett nationellt plan, både på lång och kort sikt. Strategin bör särskilt fokusera på hur man kan stärka kompetensförsörjningen i förskolor med mer utmanande förutsättningar. Ett mål bör vara att det ska finnas minst en förskollärare i varje barngrupp till 2033.

Maxtak och personaltäthet

Ytterligare en sak som många hoppades att utredningen skulle leda till var striktare krav när det gäller barngruppernas storlek, där det i dagsläget inte finns någon lagreglerad gräns för antalet barn i en grupp. Utredningen konstaterar att det nuvarande riktmärket kring barngruppernas storlek inte har följts i tillräcklig utsträckning, att för stora grupper riskerar att begränsa barns möjligheter att bli sedda och förstådda, försvårar det pedagogiska arbetet och bidrar till ökad stress och personalomsättning. Därför föreslås att en nationell reglering införs i skollagen, där grupper för barn i åldern 1-2 år samt åldersblandade grupper (1-5 år) ska bestå av högst 12 barn och grupper för barn i åldern 3-5 år ska bestå av högst 15 barn. Dessutom föreslås att begreppet barngrupp ska definieras i skollagen som den grupp där barnet regelbundet vistas under huvuddelen av dagen tillsammans med i huvudsak samma barn och personal.

Utredningen föreslår också att det ska framgå av skollagen att personaltätheten bör motsvara en heltidsanställd på fyra barn i åldern 1-2 år, samt åldersblandade grupper och fem barn i åldern 3-5 år. Riktlinjerna ska gälla per förskoleenhet och undantag ska endast förekomma kortare stunder under dagen. Endast personal med relevant utbildning ska inkluderas i beräkningen av personaltäthet, vilket föreslås gälla från och med 2033. Utredningens sammanfattning av förskola i våra grannländer Danmark, Finland och Norge visar att alla dessa tre länder redan har regleringar vad gäller personaltäthet i förskolan.

Svenska språket stärks i förskolan

Utredningen menar att lagstiftningen ska skapa tydlighet om barns rätt att utveckla det svenska språket och föreslår därför en del ändringar i skollagen, bland annat att förskolans huvudman ska ansvara för att personal som arbetar i barngrupp har tillräckliga språkkunskaper i svenska. Man önskar också att det ska framgå i skollagen att förskolan ska lägga särskild vikt vid att alla barn ges förutsättningar att lära sig, utveckla och använda svenska.

Personalens språkkunskaper

I utredningen konstateras att barn med utländsk bakgrund i högre grad går i förskolor där en stor andel av personalen också har utländsk bakgrund. En viktig sak som nämns i utredningen är att detta mönster inte säger något om undervisningen eller förmågan att stimulera barnens språkutveckling. Dock finns det indikationer på att personal på en del förskolor har svaga språkkunskaper i svenska och att det är svårt at rekrytera personal med goda kunskaper i svenska till förskolor med stor andel barn som inte har svenska som modersmål. Tidigare utredningar har visat att bristande språkkunskaper kan förekomma både hos barnskötare med slutförd barnskötarutbildning och hos förskollärare.

Utredningen föreslår en ändring i skollagen som tydliggör att huvudmannen ska arbeta för att personalen har sådana kunskaper i svenska som är nödvändiga för att uppnå de krav som ställs i föreskrifter om språkkrav, som också ska tas fram, enligt utredningens förslag. Språkkraven bör innefatta förmågan att kommunicera med barnen på ett sätt som främjar deras språkliga utveckling, att kunna jobba enligt läroplanen och att samverka med kollegor och vårdnadshavare. Huvudmannen ska bedriva ett aktivt, systematiskt och kontinuerligt arbete för att främja att personal som ännu inte uppnått nödvändiga språkkunskaper ges förutsättningar att göra det.

Utredningen föreslår att Skolverket ges i uppdrag att ta fram ett kartläggningsmaterial för att bedöma språkkunskaperna i svenska hos personal i förskolan, både hos befintlig personal och vid nyrekrytering.

Förtydligande om svenskans roll i förskolan

Språklagen gäller hela skolväsendet, men enligt utredningen kan avsaknaden av en uttrycklig hänvisning till språklagen i skollagen göra att språklagen inte alltid uppmärksammas i den dagliga tillämpningen i förskolan. Man föreslår därför att en upplysningsbestämmelse ska införas i skollagen om att språklagen gäller för all utbildning inom skolväsendet om det inte finns bestämmelser i annan lag eller förordning som avviker från detta. I utredningen poängteras att en sådan upplysningsbestämmelse inte förändrar rättigheter kring nationella minoritetsspråk, svenskt teckenspråk eller barns möjlighet att utveckla sitt modersmål. Man skriver också uttryckligen att barns inlärning av förstaspråk och andraspråk hör ihop, att förstaspråket har stor betydelse för utveckling av identitet, begreppsutveckling och språk. Man skriver också uttryckligen att det är naturligt att personalen i vissa situationer använder andra språk än svenska och att det kan vara av avgörande betydelse.

Kommentar: skrivningarna om flerspråkighet och den fortsatta rättigheten att utveckla sitt modersmål är kanske extra viktiga i förhållande till utredningens uppdrag och den politik som Tidöregeringen för.

Obligatorisk förskola för vissa barn?

I utredningens uppdrag ingick som sagt att föreslå obligatorisk förskola för barn som inte får tillräcklig exponering för svenska i sin hemmiljö. Utredningen menar att en sådan verksamhet inte är att rekommendera och presenterar flera alternativ för att öka närvaron i förskolan och för att stärka det språkutvecklande arbetet.

Hög inskrivningsgrad, varierande närvaro

Utredningen konstaterar att inskrivningsgraden i förskolan redan är mycket hög och dessutom har ökat i alla åldersgrupper de senaste tio åren. Visserligen är inskrivningsgraden något lägre hos barn till utrikesfödda föräldrar, men skillnaden har visat sig bero nästan enbart på att barn till arbetsinkraftsinvandrare och andra icke-flyktinggrupper i lägre utsträckning går i förskola. Många av de barnen lämnar dessutom Sverige innan de börjar i grundskolan. Det verkar alltså inte vara inskrivningsgraden i förskolan som är utmaningen utan närvaron, särskilt i utanförskapsområden. Man föreslår därför att man tittar närmare på barns närvaro i förskolan och att det skapas ett system för att samla in nationell statistik om barns närvaro och vistelsetider. Dessutom föreslås att undersöka åtgärder för att särskilt främja närvaron i socioekonomiskt utsatta områden.

En anledning till att barn är inskrivna i förskolan men inte kommer dit uppges vara att den allmänna förskolan om 15 timmar per vecka inte ger praktiska förutsättningar för hög närvaro, i synnerhet för barn i områden där en hög andel vårdnadshavare är arbetssökande, lever på försörjningsstöd eller är föräldralediga. Utredningen ser därför ett behov av att utöka tiden upp till 25 avgiftsfria timmar per vecka för alla barn över tre års ålder.

Utifrån dessa bedömningar har utredningens utgångspunkt varit att ta fram ett förslag på förskola som är förenlig med gällande rätt och som har de förutsättningar som är nödvändiga för att kunna uppnå målet med införandet.

Utvärdera kommunernas uppsökande verksamhet

Sedan 2023 är kommunerna skyldiga att bedriva uppsökande verksamhet, informera vårdnadshavare om förskolan och erbjuda platser till barn som särskilt skulle gynnas av förskolans språkutvecklande undervisning. Dessutom har flera insatser gjorts redan tidigare för att fler barn ska gå i förskola och för att närvaron ska öka. För att undervisningen ska ge den utveckling som eftersträvas måste den hålla god kvalitet och dessutom ha de specifika förutsättningar som krävs för att stärka barnens språkutveckling i form av kompetens hos personalen, ett vidareutvecklat arbetssätt när det gäller språk, exponering för språket och samverkan med vårdnadshavare.

Utredningen föreslår också att kommunernas skyldighet att idka uppsökande verksamhet ska utvärderas och att man vid behov ska vidta ytterligare insatser för att främja en frivillig ökad inskrivning i förskolan.

Betydande utmaningar med ett obligatorium

Utredningen konstaterar att det finns flera utmaningar att ta hänsyn till när det gäller en obligatorisk språkutvecklande förskola. Det skulle behövas ett tillförlitligt sätt att identifiera vilka barn det gäller och kvaliteten måste säkerställas i alla förskolor. Dessutom är en obligatorisk förskola för vissa barn förenad med betydande rättsliga utmaningar och ett obligatorium för vissa barn förändra svensk förskola i grunden, eftersom den skulle vara frivillig för en del men obligatorisk för vissa. Till följd av rådande kvalitetsskillnader inom förskolan saknas också praktiska förutsättningar för att införa en obligatorisk förskola för vissa barn.

”En obligatorisk förskola innebär alltså en skyldighet enbart för vissa barn. Det innebär att vissa barn blir föremål för statligt tvång, vilket i sin tur är ett missgynnande. Detta är en negativ särbehandling av vissa barn, även om syftet i sig skulle vara gott.”

Mina reflektioner kring utredningens slutsats: det är glädjande att utredningen är så pass tydlig med avrådan från införandet av obligatorisk förskola för vissa barn, trots att det redan innan utredningsarbetet påbörjades basunerades ut från statsministern att regeringen minsann skulle införa det och att utredningen fick i uppdrag att ta fram ett förslag på en sådan verksamhet. Lika nedslående är det att utbildnings- och integrationsministern även efter att utredningen presenterat sina argument, säger att regeringen ändå kommer att gå vidare med att införa en obligatorisk förskola. I mina ögon reflekterar det ett förakt både gentemot utredarens arbete och en respektlöshet mot gällande lagstiftning.

Försöksverksamhet

Istället för ett obligatorium föreslås förstärkt uppsökande verksamhet och rätt till utökad tid inom den allmänna förskolan. Särskilda språkstärkande arbetssätt behöver utvecklas. Utredningen föreslår också en försöksverksamhet, där man i två år prövar ut språkstärkande insatser i svenska och även utvärderar och analyserar insatserna och deras effekter. Målgruppen skulle vara barn som fyller fyra år på höstterminen det år som försöket inleds och som är födda utomlands eller som har vårdnadshavare som är födda utomlands och har visats i Sverige i högst fem år. Även andra barn ska kunna delta om rektor bedömer att barnet har behov av språkstärkande insatser.

Språkbedömning vid tre år

Utredningen föreslår att hemkommunen ansvarar för att alla barn genomgår en språkbedömning på hösten det år barnet fyller tre år. Bedömningen ska avgöra om barnet har behov av språkutvecklande stöd i svenska och kartläggningsmaterialet föreslås tas fram av Skolverket. Kommunen ska sen ansvara för att alla barn med behov av språkstärkande stöd tilldelas en förskoleplats.

Det här förslaget är värt ett par kommentarer: om regeringen beslutar enligt utredningens förslag om språkbedömning, är det av avgörande vikt att hänsyn tas till flerspråkig språkutveckling och andraspråkstillägnande. Ett barn som inte går på förskolan, som har låg exponering för svenska men som följer en typisk utveckling på modersmålet och som har tillgång till rika och mångsidiga möjligheter att möta och själv få använda modersmålet kommer givetvis att prestera lågt på ett språktest som undersöker svenska. Betyder det att barnet är i riskzonen för svårigheter längre fram? Nej, inte om barnet så småningom får lika rika möjligheter att höra och använda svenska. Hur ska en språkbedömning ta hänsyn till det? Det är mycket komplext att utforma reliabla språkbedömningar för barn i treårsåldern. Om Skolverket får i uppdrag att utforma ett sådant material hoppas jag verkligen att de anlitar expertis inom både språkutveckling och testmetodik/psykometri. Om man lyckas ta fram ett tillförlitligt bedömningsmaterial är det återigen helt avgörande att just den förskolan som barnet placeras på håller hög kvalitet i det språkutvecklande arbetet.

Vad händer nu?

Det återstår att se vad utredningen leder till i form av beslut och lagändringar. Fortsättning följer!

Lämna en kommentar