Ord och teorier…

Nyligen höll jag ett kort lunchseminarium i Logopedförbundets regi (dessa seminarier hålls regelbundet via Zoom och är öppna för alla intresserade, håll utkik i Logopedförbundets kanaler!). Istället för att vara en people’s pleaser och prata om de klatschigaste resultaten från min doktorsavhandling bestämde jag med viss bävan att istället prata om teorier, ett ämne som kan verka krångligt och vid första anblick inte så användbart för kliniskt verksamma logopeder.

I och med att jag medverkade i ett multidisciplinärt forskningsteam i projektet Hjärnvägar i förskolan fick jag upp ögonen för att olika teoretiska utgångspunkter ibland kan vara en stötesten men att det också kan leda till fruktbara diskussioner och nya insikter. Därför hoppas jag att du läser och funderar över den här texten, även om det kanske är lite mer svårsmält innehåll än vanligt.

Vad är språk?

Frågan i underrubriken, vad är språk? kommer jag inte att besvara. Däremot vill jag att du som läser tar dig en funderar på hur du i din professionella roll skulle kunna svara på frågan om hur du ser på språk, hur du definierar språk och vilken teoretisk utgångspunkt du har när det gäller språk.

Det är viktigt att komma ihåg att man sällan kan vara helt teorineutral när man sysslar med ämnen som utveckling, språklig förmåga och exekutiva funktioner. Mer eller mindre explicit bygger vi vi våra uppfattningar, föreställningar, kartläggningar, bedömningar och insatser på en del bakomliggande antaganden om språk och kognition. Sådana antaganden kan visserligen vara väl underbyggda, men det finns fortfarande en hel del som inte är helt klarlagt när det gäller högre kognitiva funktioner som språklig och exekutiv förmåga.

Ett av flera möjliga sätt att se på språk är att utgå från ett neurokonstruktivistiskt, emergent perspektiv på språkutveckling (se t ex D’Souza, D., D’Souza, H., & Karmiloff-Smith, 2017). Språkförmåga betraktas som en framväxande egenskap som kommer till via komplexa, självorganiserade processer baserade på våra erfarenheter. Utvecklingsprocesser växer fram gradvis utifrån komplexa interaktioner inom ett dynamiskt system (se t ex Spencer, Perone, & Buss, 2011, för mer information om dynamisk systemteori som berör både motorisk och kognitiv utveckling). Språket är en del av eller ett resultat av generella kognitiva processer, ett synsätt som ligger i linje med utvecklingsrelaterad kognitiv lingvistik (Ibbotson, 2020). Det här synsättet ger en ganska tillfredsställande förklaring till varför barn med svårigheter i språkutvecklingen ofta har svårt med andra aspekter av utvecklingen, till skillnad från teorier som ser språket som något väldigt specifikt och särskiljt från övriga kognitiva förmågor.

Språkets olika delar – teori eller verklighet?

I flera olika sammanhang delar man upp språket i olika domäner (fonologi – grammatik – semantik – pragmatik), bland annat i den diagnosklassificeringssystem, ICD-10, som de flesta logopeder på logopedmottagningar är ålagda att använda.

Tester som används för att bedöma och kartlägga barns språkliga förmåga är ofta inriktade på någon specifik aspekt av språkförmågan, exempelvis passivt eller aktivt ordförråd, grammatisk förståelse/ uttrycksförmåga eller fonologisk bearbetningsförmåga. Men i själva verket är det faktiskt oklart om man kan separera de här språkliga domänerna när man bedömer språkförmåga, åtminstone hos barn i förskoleåldern. Ganska få studier har undersökt språkets underliggande eller latenta struktur och resultaten beror delvis på vilka aspekter av språk man har tittat på. Värt att nämna är i alla fall att det finns flera studier som tyder på en gemensam underliggande språkfaktor, åtminstone hos yngre barn (se t ex Klem, Gustafsson, & Hagtvet, 2015, eller Pentimonti, Justice, & Cain, 2015). Det här med separerbara förmågor inom olika språkliga domäner är alltså något som inte har solklart empiriskt stöd. Från ett kognitivt lingvistiskt perspektiv, uppbackat med stöd av empiriska studier, hävdar man snarare att det inte finns några självklara gränser mellan t ex lexikon, morfologi och syntax. Exempelvis talar man om ett syntax – lexikon-kontinuum. Vi vet också att aspekter av talperception predicerar både ordförråd och mer allmän språkförmåga. Så inte heller verkar distinktionen tal – språk vara helt självklar.

Modeller för att förstå eller för att förklara?

Ännu en kryptisk underrubrik tänker du kanske. Modeller som beskriver någon aspekt av kognition eller språk kan ofta visualiseras som flödesscheman med lådor och pilar. Många sådana här modeller är konstruerade för att förenkla, hjälpa oss att förstå och prata om något som är högst komplext. Vad gäller exekutiva funktioner beskriver jag i min avhandlings teorikapitel hela 9 olika modeller (med varierande empiriskt stöd) för hur man tänker sig att olika aspekter av hur sådana högre kognitiva funktioner kan fungera. Risken med en här typen av kognitiva modeller är att de uppfattas motsvara hur det verkligen fungerar eller att modellen kan förklara orsakssamband, vilket långt ifrån alltid är fallet.

En modell som rör exekutiva funktioner och som har fått stort genomslag är Baddeley och Hitchs arbetsminnesmodell (Baddeley, 2000). Ibland kan man höra den här modellen användas på ett sätt som om den hade ett förklarande värde, det vill säga att modellen mer eller mindre motsvarar vad som sker i hjärnan när vi använder vårt arbetsminne. Men i själva verket har hjärnavbildningsstudier lärt oss att det inte fungerar på det här sättet (se t ex D’Esposito, 2007). Exempelvis så verkar det inte vara separata delar i hjärnan som arbetar specifikt med just fonologiskt arbetsminne – samma aktivering verkar ske vid språkliga processer och det verkar vara mer adekvat att prata om verbalt eller språkligt arbetsminne snarare än om någon specifik fonologisk loop. Det finns faktiskt också en del skäl att tro att verbalt arbetsminne inte helt går att skilja från själva bearbetningen av språklig information. Forskarna MacDonald och Christiansen (2002) argumenterade redan för 20 år sedan att arbetsminne inte ska ses som ett isolerat fenomen.

Men hur ska man få veta hur det egentligen ligger till då?

Det finns en annan viktig anledning till varför teorier om språk, exekutiva funktioner och om utveckling ur ett bredare perspektiv är intressanta: man skulle nämligen kunna hävda att det är först när vi har byggt en teori som vi verkligen kan ställa relevanta forskningsfrågor. Att ”teorifritt” eller att helt datadrivet undersöka olika fenomen kan ha sitt värde, men det kan lätt bli fråga om att man ser ATT vissa fenomen verkar hänga ihop men man får ingen tillfredsställande förklaring VARFÖR så är fallet. För den som verkligen vill nörda ner sig på detta med teorier och modeller kan jag rekommendera en artikel från 2021 av van Rooij och Baggio, forskare som har betydligt högre kapacitet än vad jag själv har att förklara vikten av teorier samt hur man kan gå tillväga för att konstruera dem.

Om man vill förstå hur och varför språklig och exekutiv förmåga hänger ihop och dessutom få ökad insikt i varför de påverkar varandra på olika sätt och i olika riktningar under utvecklingen behöver vi formulera en teori som täcker in dessa frågeställningar, som har någon slags rimlig underliggande ‘theory of change’ och som sedan blir utgångspunkten för att ställa upp hypoteser som vi sedan testar genom att genomföra en empirisk studie. Först därefter kan vi säga om teorin har ett förklarande värde. Detta är något som jag försöker problematisera och diskutera i slutkapitlet i min avhandlings ramberättelse (Tonér, 2021).

Referenser

Baddeley, A. (2000). The episodic buffer: A new component of working memory? Trends in Cognitive Sciences, 4(11), 417–423. edsbl.

MacDonald, M. C., & Christiansen, M. H. (2002). Reassessing working memory: Comment on Just and Carpenter (1992) and Waters and Caplan (1996). Psychological Review, 109(1), 35–54. APA PsycArticles®. https://doi.org/10.1037/0033-295X.109.1.35

D’Esposito, M. (2007). From cognitive to neural models of working memory. Philosophical Transactions: Biological Sciences., 362(1481), 761. edsbl.

D’Souza, D., D’Souza, H., & Karmiloff-Smith, A. (2017). Precursors to language development in typically and atypically developing infants and toddlers: the importance of embracing complexity. Journal of Child Language, 44(3), 591-627.

Ibbotson, P. (2020). What it Takes to Talk. De Gruyter Mouton

Klem, M., Gustafsson, J.-E., & Hagtvet, B. (2015). The Dimensionality of Language Ability in Four-Year-Olds: Construct Validation of a Language Screening Tool. Scandinavian Journal of Educational Research, 59(2), 195–213. Academic Search Premier. https://doi.org/10.1080/00313831.2014.904416

MacDonald, M. C., & Christiansen, M. H. (2002). Reassessing working memory: Comment on Just and Carpenter (1992) and Waters and Caplan (1996). Psychological Review, 109(1), 35–54. APA PsycArticles®. https://doi.org/10.1037/0033-295X.109.1.35

Pentimonti, J., O’Connell, A., Justice, L., & Cain, K. (2015). The Dimensionality of Language Ability in Young Children. Child Development, 86(6), 1948–1965. ERIC.

Spencer, J. P., Perone, S., & Buss, A. T. (2011). Twenty years and going strong: A dynamic systems revolution in motor and cognitive development. Child Development Perspectives, 5(4), 260–266. PubMed. https://doi.org/10.1111/j.1750-8606.2011.00194.x

Tonér, S. (2021). Language and executive functions in Swedish preschoolers. Department of linguistics, Stockholm University. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-192110

van Rooij, I., & Baggio, G. (2021). Theory Before the Test: How to Build High-Verisimilitude Explanatory Theories in Psychological Science. Perspectives on Psychological Science, 16(4), 682–697. https://doi.org/10.1177/1745691620970604