Using a gesture can re-embody the concept and enact the word’s semantics represented in the motor image.

(Repetto et al., 2017)

Stärker TAKK språkutvecklingen?

När det gäller TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) tas det då och då upp att man vet för lite om huruvida TAKK ger starkare språkutveckling. Man ska komma ihåg att när TAKK används, är det primära syftet att ge förbättrade förutsättningar för kommunikation, något som i sin tur är en förutsättning för fortsatt språkutveckling men som inte nödvändigtvis i sig ger bättre språkutveckling. Dock kan man utifrån beprövad erfarenhet se att TAKK-användning kan stötta inlärning av nya ord och framplockning av ord – ordmobilisering – från vårt inre lexikon. TAKK har också använts som hjälpmedel för att utveckla expressiv grammatisk förmåga, till exempel i Karlstadmodellen (Johansson, 2006).

Forskning om gester och språk

En ofta förbisedd källa till relevant information när det gäller den potentiellt språkstödjande roll som TAKK kan ha, är forskning om språk och gester. Det finns nämligen relativt starkt forskningsstöd för att användning av olika typer av gester kan stötta ordinlärning och minne, både när det gäller små barn och förstaspråksutveckling och för både barn och vuxna när det gäller andraspråksinlärning. Det verkar framför allt vara så att ikoniska/avbildande/deskriptiva gester understödjer ordinlärningen, alltså tecken som ofta i någon mån är konventionaliserade och/eller har en viss nivå av transparens när det gäller kopplingen till den företeelse som gesten symboliserar.

Det finns flera olika teorier som gör anspråk på att förklara kopplingen mellan talat språk och gester (se t ex Gullberg, 2008, för en sammanfattning). Vissa teorier har fokus på gesternas understödjande roll för språk, exempelvis i form av att gester underlättar ordmobilisering. Andra perspektiv ser gester som jämbördigt med tal och betraktar gester som en del av ett yttrande. Sådana teorier bygger antingen på antaganden om att gester och tal delar samma kognitiva ursprung eller att de båda modaliteterna drivs av en gemensam kommunikativ intention.

Gester och språkinlärning hos barn

Beskrivande gester underlättade inlärning av nya adjektiv på modersmålet

I en studie av O’Neill med kollegor (2002) jämförde man 2-3-åringars förmåga att lära sig nya adjektiv när de fick höra ordet kopplat till en beskrivande gest eller en pekande gest. Beskrivande gester gjorde att barnen var mer benägna att koppla det nya ordet till dess innebörd jämfört med pekning.

Ikoniska gester ledde till bättre ordinlärning på ett nytt språk

I relation till flerspråkiga barn har man undersökt vilken betydelse avbildande gester kan ha på andraspråksinlärningen. Tellier (2008) visade att fransktalande 5-åringar lättare lärde sig engelska ord om de fick höra ordet tillsammans med ett ikoniskt tecken jämfört med om de fick höra ordet och se en bild. Det verkade som att kombinationen av ord + gest gjorde det lättare både att förstå det nya ordet och att själv producera dem. I Telliers experiment skulle barnen också imitera gesten och repetera det nya ordet och resultaten överensstämmer med teorier om att vår minnesinlagring av nya ord är ett multimodalt fenomen. Eftersom barnen i Telliers studie ombads att imitera gesten blir den inte bara ett visuellt intryck (motsvarande en bild) utan också en motorisk erfarenhet och kan därför lämna ett mer mångsidigt minnesspår (ibid.).

Gester och språkinlärning hos vuxna

Om man tittar närmare på gester kopplat till språkinlärning hos vuxna, menar till exempel Marianne Gullberg, professor i lingvistik och en gigant på gestforskningsområdet, att kopplingen mellan gester och tal både omfattar produktion och förståelse. Samtalspartners använder sig inte bara av gester för att underlätta förståelsen i särskilda eller problematiska omständigheter, utan bearbetningen av gester och tal sker parallellt och är vår ”default”-inställning (Gullberg, 2008).

Nyordsinlärning underlättades av ikoniska gester

Macedonia et al. (2011) jämförde nyordsinlärning hos vuxna med hjälp av ikoniska respektive betydelselösa gester och visade att ikoniska gester var mer effektivt när det gällde att minnas de nya orden över tid. Författarna gör tolkningen att det inte är den motoriska komponenten i sig som ger den här effekten utan att den motoriska ”bilden” matchar en underliggande semantisk representation av orden. Krönke et al. (2013) studerade inlärning av nya ord och fann visserligen ingen effekt av gester på deltagarnas testresultat, men när de undersökte hjärnans aktivering med hjälp av fMRI kunde de se att meningsfulla gester ledde till en starkare semantisk inkodning av de nya orden.

En felaktig gest kan försvåra ordinlärning

I en studie av Lewis och Kirkhart (2020) undersöktes gesters roll när det gällde inlärning av nya ord. Deltagarna, som var unga vuxna, fick lära sig nya substantiv, verb och adjektiv som kopplades antingen till kongruenta eller icke-kongruenta ikoniska gester, alltså avbildande gester som antingen stämde eller som inte stämde överens med ordets innebörd. Det visade sig att de icke-kongruenta gesterna faktiskt hindrade inlärningen, åtminstone i ett initialt skede, medan de kongruenta gesterna underlättade inlärningen av nya ord, särskilt adjektiv (cf. O’Neill, 2002).

Abstrakta begrepp lärdes in bättre med gester än med bildstöd

Repetto med kollegor (2017) gick ett steg längre och undersökte effekter av gester för att stötta inlärningen av abstrakta begrepp på ett artificiellt språk. Forskarna summerar också tidigare forskning kring hur kopplingen mellan gester och minne kan förstås och hänvisar till teorier om embodied cognition, alltså förkroppsligad kognition. Vid andraspråksinlärning blir kopplingen mellan ett ord på förstaspråket och andraspråket relativt svag. Det verkar, enligt Repetto et al. (2017) som att ordet på det nya språket behöver ”berikas” för att effektivt lagras och kunna plockas fram. I det experiment som Repetto med kollegor genomförde fick 20 vuxna personer lära sig nya ord på ett artificiellt språk framtaget för forskningsändamål. De påhittade orden kopplades slumpmässigt samman med abstrakta ord på deltagarnas modersmål italienska. Bland orden fanns exempelvis ’varning’, ’alternativ’, ’mentalitet’, ’tradition’ och ’teori’. Deltagarna fick försöka lära sig de nya orden under tre olika premisser: antingen endast genom att läsa orden, läsning + bilder eller via läsning + gester. I bilderna sågs en människa genomföra en handling som representerade aktuellt begrepp på ett metaforiskt plan. På liknande sätt presenterades gesterna på filmer där en skådespelare visade en gest som kunde tolkas som en metafor för det aktuella abstrakta begreppet. Tidigare studier har nämligen visat att gester som inte betyder något heller inte stärker ordinlärning/minne (t ex Macedonia et al., 2011). Dessutom ville forskarna ha så lite skillnad som möjligt mellan bild och gest så att premisserna enbart skulle skilja sig åt vad gällde just den motoriska komponenten. Deltagarna fick studera materialet i 35 minuter och direkt efteråt genomförde de ordigenkänningstester samt ordmobiliseringstester, både på italienska och på det artificiella språket. Det visade det sig att framplockningen av orden gick bäst om deltagarna hade fått lära sig via att båda läsa orden och se gesterna. Deltagarna hade också fler rätt på ordigenkänningsuppgifter om de hade fått möjlighet att lära sig orden med hjälp av gester.

För att runda av…

Det finns alltså många studier som tyder på att avbildande gester/tecken kan stötta ordinlärning. Studier av den typen jag nämner här skulle kunna tjäna som inspiration om man vill få en klarare bild av vilka eventuella vinster för språkutvecklingen som TAKK kan ha, både i enspråkig och flerspråkig utveckling. Att TAKK kan fungera alldeles utmärkt för att möjliggöra och stärka funktionell kommunikation, det vet vi redan!

Referenser

Gullberg, M. (2008) Gestures and second language acquisition. In (Robinson, P., & Ellis, N. C. (Eds.) Handbook of cognitive linguistics and second language acquisition. [Elektronisk resurs]

Johansson, I. (2006). Utbyggd grammatik: Språkträning enligt Karlstadmodellen. Hatten.

Krönke, K.-M., Mueller, K., Friederici, A. D., & Obrig, H. (2013). Learning by doing? The effect of gestures on implicit retrieval of newly acquired words. Cortex, 49(9), 2553–2568. ScienceDirect.

Lewis, T. N., & Kirkhart, M. (2020). Effect of iconic gestures on second language vocabulary retention in a naturalistic setting. International Review of Applied Linguistics in Language Teaching, 58(3), 263–287. https://doi.org/10.1515/iral-2016-0125

Macedonia, M., Müller, K., & Friederici, A. D. (2011). The impact of iconic gestures on foreign language word learning and its neural substrate. Human Brain Mapping, 32(6), 982–998. https://doi.org/10.1002/hbm.21084

O’Neill, D. K., Topolovec, J., & Stern-Cavalcante, W. (2002). Feeling Sponginess: The Importance of Descriptive Gestures in 2- and 3-Year-Old Children’s Acquisition of Adjectives. Journal of Cognition and Development, 3(3), 243–277. https://doi.org/10.1207/S15327647JCD0303_1

Repetto, C., Pedroli, E., & Macedonia, M. (2017). Enrichment Effects of Gestures and Pictures on Abstract Words in a Second Language. Frontiers in Psychology, 8, 2136–2136. PubMed. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2017.02136

Tellier, M. (2008). The effect of gestures on second language memorisation by young children. In Gesture (Vol. 8, Issue 2, pp. 219–235). John Benjamins. https://doi.org/10.1075/gest.8.2.06tel