Publicerad av Tidigare i veckan publicerade DN ett debattinlägg där jag tillsammans med forskarkollegor från olika ämnesområden påtalar att Liberalernas förslag om språktest på BVC och förskoleplikt för barn som ligger efter i svenska saknar vetenskapligt stöd. Jag medverkade också på ett ytterst litet hörn i en artikel i Dagens ETC, där flera forskare var för sig kritiserar Liberalernas förslag.
Några problem med Liberalernas förslag, som också är en del av deras valmanifest, är den förvirring som verkar råda kring språkutveckling och vad barnhälsovårdens screeningar egentligen har för syfte. Liberalerna menar att eftersom BVC redan gör en språkscreening vid 2,5 års ålder (dock sker den vid 3 års ålder i en del regioner) så kan man använda den befintliga bedömningen för att identifiera barn som inte kan tillräckligt mycket svenska. Men screeningen syftar istället till att identifiera barn i riskzonen för utvecklingsmässiga svårigheter med språk och kommunikation, exempelvis en misstänkt språkstörning eller autismspektrumtillstånd.
De faktorer som är viktiga att titta på i tvåårsåldern är snarare hur barnet förstår språk och hur barnet leker och samspelar. Om ett barn kommer till BVC för en språkscreening och inte har exponerats för svenska, så bör man göra screeningen på barnets modersmål. Föräldrar uppmuntras dessutom att tala sitt eller sina modersmål med barnen eftersom ett starkt modersmål gynnar utvecklingen av ett andraspråk. Alla insatser från barnhälsovården bygger i dagsläget på frivillighet och det är svårt att se hur familjers förtroende för olika samhällsinstanser skulle öka om det införs ett obligatoriskt besök, som dessutom ”riskerar” att leda till att barnet måste börja i förskola, kanske mot föräldrarnas vilja. Istället borde man satsa på att öka samverkan mellan exempelvis barnhälsovård, socialtjänst, öppna förskolan för att kunna stötta familjer på bästa sätt. Från och med nästa hösttermin kommer kommunerna dessutom att vara ålagda att återkommande idka uppsökande verksamhet och reservera plats för barn från 3 års ålder som inte är inskrivna i förskolan och som antingen är födda utomlands eller har föräldrar som vistats i Sverige sedan högst fem år (8 kap. 14§ Skollagen), vilket röstades igenom i Sveriges riksdag i början av sommaren.
Ett annat problem är hur man ska garantera en god svenskspråkig förskolemiljö för de barn som skulle omfattas av förskoleplikt. Då skulle man behöva öka andelen utbildade förskollärare i utsatta områden men också fundera över hur barngrupperna skulle sättas samman så att barnen får tillräcklig exponering för svenska.
Vi vet dessutom ganska lite om faktiska effekter av olika satsningar på språkutvecklande arbetssätt i förskolan när det gäller flerspråkiga barn och/eller barn med annat modersmål än svenska. En bra sammanställning om kunskapsläget finns i Språkutvecklande förskola, en rapport från forskningsinstitutet Ifous, där professor emerita Polly Björk-Willén (även hon undertecknare av debattinlägget) visar att det finns stora utmaningar när det gäller förskolans arbete att implementera forskningsbaserad kunskap i det språkutvecklande arbetssättet.
(Initiativtagare till till debattinlägget i DN var Signe Tonér, logoped, fil. dr i lingvistik och universitetslektor i förskoledidaktik, övriga medverkande är Polly Björk-Willén, professor emerita i pedagogiskt arbete, Sofia Frankenberg, klinisk psykolog och docent i förskoledidaktik, Anna Fäldt, logoped, med. dr och registerhållare för svenska barnhälsovårdsregistret, Tove Nilsson Gerholm, docent i lingvistik, Anna Sarkadi, professor och specialistläkare i socialmedicin och Ghazaleh Vafaeian, fil. dr i lingvistik. )
Till debattinlägget på DN
Obligatoriskt språktest saknar vetenskapligt stöd
Artikel i Dagens ETC
Förslaget bidrar till stigmatisering av redan utsatta grupper
Signe Tonér 